Inläggen i denna blogg är medvetet provokativa, informativa och ibland också underhållande. Tankeväckande råsopar och en nagel i ögat. Partipolitiskt obunden.
Min personliga säkerhetsventil för att undgå att bli galen av världens dumheter. Kommentera gärna men håll Dig inom lagens och anständighetens råmärken!

söndag 8 februari 2009

Fördelningspolitik ger jobb!

En kraftfull fördelningspolitik är efterfrågestimulerande och skapar nya jobb! Varför är det så? Jo, en person som redan har 100 000 kr varje månad kommer att avsätta en större del av sin löneökning till sparande medan en person med 10 000 kr kommer att konsumera en större andel av motsvarande löneökning. Detta eftersom en person med hög lön redan har större delen av sina behov täckta, något som en person med låg lön inte har. Att fördela om kapital från höginkomsttagare till låginkomsttagare stimulerar till konsumtion och leder därför till ökad efterfrågan inom ekonomin och därmed nya jobb.

Ökat efterfrågetryck i ekonomin är den enskilt viktigaste faktorn för skapande av nya jobb, och kan uppnås genom en kraftfull fördelningspolitik och ökade offentliga investeringar. Av motsvarande anledning bör skatteuttaget göras mer progressivt samt förmögenhetsskatten återinföras. Denna bör då också göras progressiv och kopplas till räntenivån på marknaden, allt i syfte att motverka icke önskvärda kapitalansamlingar och därmed förknippad tröghet. Hela upplägget med omfördelning av köpkraft stimulerar till konsumtion och skapandet av nya jobb, förutsatt att hela det ökade skatteuttaget går tillbaka som skattelättnader för låginkomsttagare. Däremot kommer efterfrågan att förskjutas från nya Ferraribilar till förmån för vardagliga basvaror, men vem förutom alliansregeringen vill gynna försäljningen av Ferraribilar?

Detta är särskilt viktigt när vi som nu går in i en långvarig lågkonjunktur. Här är alliansregeringens politik med skattelättnader för miljonärer och höginkomsttagare helt förkastlig för att inte säga totalt ansvarslös, eftersom det motverkar efterfrågestimulans i ekonomin och skapandet av nya jobb. Det är dock knappast någon nyhet att denna alliansregering hela tiden strävar efter att gynna miljonärer på vanligt folks bekostnad. Däremot kanske det är en nyhet för många att man för en politik som motverkar skapandet av nya jobb och gynnar försäljningen av Ferraribilar?

Medkänsla Socialism Rättvisa

4 kommentarer:

Lars-Erick Forsgren sa...

Hej Peter! Din analys ovan av hur troligt det är att den med låg inkomst spenderar mera på konsumtion av en inkomsökning än vad en höginkomsttagare gör är nog i långa stycken riktig. Man kan inte mycket mera än äta sig mätt även om man kan välja dyrare mat om man har en tjock plånbok.

Men när du kommer till medicinen är jag rädd att din hästkur tar död på patienten Sverige. Att kraftigt höja skatterna genom progressiv inkomstskatt och att åter införa en förmögenhetsskatt, dessutom mycket skarpare än den som just avskaffats, det leder knappast till de åsyftade effekterna. Höjd inkomstskatt leder inte till nämnvärt högre skatteinkomster, om ens några, eftersom de inte stimulerar till arbete. Dessutom uppkommer märkliga tröskeleffekter som ytterligare motverkar viljan till ökade arbetsinsatser. Dvs det uppstår Pomperipossaeffekter.

Att låta de ”rika” betala förmögenhetsskatt är en vanlig populistisk åsikt. Nu var den gamla förmögenhetsskatten uddlös på det sättet att de riktigt rika slapp undan, eftersom man (=s) var rädd att de skulle flytta till något land utan förmögenhetsskatt. Det var logiskt tänkt, men rättvist var det ju inte att de som skaffat ett hus, betalat av lånen och under ett långt liv lyckats spara ihop lite i t ex aktiefonder, att de skulle betala skatt, men inte de verkligt rika, inte miljardärerna. Det är väl inte uteslutet att en röd-grön koalition skulle kompromissa sig fram till en förmögenhetsskatt igen, men den skulle knappast se ut som du vill. Den skulle bara bli en symbolhandling, för att tillfredställa vänsterpartiet. Det är därför inte så troligt att den skulle beskatta mindre ”förmögenheter”, men däremot innehålla en ventil för de verkligt rika av samma skäl som tidigare. Jag tror inte att det går att få politiskt gehör för att sätta murar runt Sverige för att förhindra utflyttning. De pengar som skulle komma in på det sättet räcker därför inte till för att dela ut som några konsumtionsstimulanser.

Däremed inte sagt att det inte skulle behövas konsumtionsstimulanser. Att det finns en hel del i Alliansregeringens politik som tål att diskuteras förnekar jag inte heller, men din medicin är av ett slag som skulle döda patienten.

Och det där om Ferraribilarna var en väl så lättköpt demagogisk poäng, eller hur!

Lars-Erick Forsgren sa...

Nej du Peter, jag har inte förespråkat att det inte ska finnas skatter. Däremot ska de upplevas som rimliga och att man får valuta för dem, t ex gm att delar fördelas till de som har det sämre. Däremot så hör inte konfiskatoriska skatter, som du verkar förespåka hemma i ett demokratiskt samhälle, möjligen i en socialistisk diktatur.
Den socialt ansvarstagande liberalism som jag förespråkar är ngt helt annat än det du skriver om. Men ett problem är att det finns många som kallar sig socialliberaler, men att det inte finns ngt parti som driver den politiken!
Jag har inte vare sig här påstått att kraftigt sänkta skatter för höginkomsttagare stimulerar till arbete. Det jag diskuterat är konsumtionsstimulanser.

Det du förespråkar är KRAFTIGT HÖJDA inkomstskatter, vilket är snudd på konfiskation. Dessutom vill du ha tillbaka en förmögenhetsskatt, vilken i din utformning går långt ner i leden av vanliga knegare. Det funkar bara inte. Du har ju dessutom lagt in en variabel som skulle innebära konfiskation av stora delar av hopsparade medel.

Och du vill inte ha fri rörlighet för människor. Ingen frihet!

Betr konsumtionsstimulanser så menar jag, utöver vad som förutskickats, t ex en engångsutbetalning på säg en tusenlapp/barn ngn ggn under våren. Det skulle hamna rätt.

Dessutom borde givetvis straffbeskattningen av pensionärer i förhållande till löntagare upphöra. Dvs skatten borde sänkar för pensionärer på samma sätt som den gjorts för löntagare.

Detta som några exempel.

Medkänsla Socialism Rättvisa sa...

Analysen är inte bara riktig, utan ett nationalekonomiskt axiom. Ditt argumenterande i övrigt är det typiska för liberalismen; bara vi får maximal frihet utan skatter så blir alla lyckliga! Ack vilken barnslig ideologi för vem är det som blir lycklig; jo, de med möjligheter och färdigheter och som inte vill dela med sig till de svaga och behövande! Problemet är att liberalismen som ideologi inte vill befatta sig med fördelningspolitik över huvudtaget, liberalismen saknar helt motmedel mot samhällets ökade klyftor och slutligen liberalismen är i total avsaknad av varje form av omtanke, medkänsla och rättvisa för de svaga och fattiga. Därför är liberalismen en död ideologi som snarast bör förpassas till politikens sopberg! Det är för alltid de starkares skyldighet att värna de svaga, de friskas att hjälpa de sjuka och de ungas att ta hand om de gamla!

Tvärt emot vad Du här och tillsammans med alliansregeringen hävdar, stimulerar INTE sänkt inkomstskatt för höginkomsttagare till arbete utan till lättja. Glöm inte att de 30% med lägst inkomster knappt har fått 100 kr/mån i real löneutveckling jämfört med familjen Reinfeldt som har fått nära 20 000 kr/mån! (Jämför med min artikel "Klyftorna ökar" per den 4 december.) Det som händer med en sådan skattepolitik är att det stimulerar till lättja, se bara på Fredrik!

Att hänvisa till tröskel- och pomperipossa effekter är också lätt när Du inte heller behöver specifiera vad dessa skulle bestå av. Sedan får Du sluta med det där snacket om att de fattiga skulle digna under skatteoket i Dina försök att försvara en död ideologi. När förmögenhetsskatten avskaffades var den 1,5% på belopp över 1,5 Mkr om jag inte missminner mig; således drabbade den inte någon småsparare eller vanlig privatperson. Sätter vi sedan en undre gräns på t.ex 10 Mkr så drabbar den knappt en promille av befolkningen. Jag vidhåller också i rättvisans namn att skatteuttaget skall vara progressivt, eftersom det är en moralisk skyldighet att bidra mer när man har mer!

Däremot stämmer det att det är svårt att kombinera en rättvis skattepolitik med den fria rörligheten inom EU samarbetet. Jag har därför tidigare också betonat att för mig är valet lätt; skattepolitiken går före EU samarbetet. Överhuvudtaget anser jag att vi snarast skall överge vårt medlemsskap för vad är det för mening med att kakan växer om inte alla får vara med och dela?

Medkänsla Socialism Rättvisa sa...

Min käre antagonist, personlige och private vän får ursäktas; han är ju liberal!

Käre Lars-Erick, på vilket sätt skulle inte progressivitet vara rimligt? Är det inte rimligt att man bidrar med en högre procent ju högre inkomst och förmögenhet man har till att hjälpa utsatta och de som har det sämre? Hur kan Du kalla denna vilja att hjälpa för konfiskatorisk? Vi har pratat om detta många gånger Du och jag och som vanligt har Du med Din liberala grundsyn ingen som helst lust att hjälpa utsatta människor utan kallar dem bara för avundsjuka! Mina förslag är inte bara rimliga, utan man får också valuta för pengarna genom glädjen att hjälpa de som har det svårt!

Pratar vi sedan konsumtionsstimulanser så är just progressivitet i skatteskalorna med skattelättnader för låginkomsttagare mycket effektivt, vilket finansieras genom högre skatt för höginkomsttagare!

Sedan drabbar min förmögenhetsskatt ingen s.k knegare eftersom fribeloppet är 10 miljoner kronor. Förstår Du vad jag pratar om Lars-Erick? Sedan är det ju lustigt att jag som har större förmögenhet än Du förespråkar förmögenhetsskatt! Varför? Jo, för att jag anser det rimligt att jag betalar skatt för att hjälpa de som har det sämre!

När det gäller kapitalets rörlighet så har vi redan idag regler som begränsar detta. Sedan finns det många skäl till "exit" EU, men det är en absolut förutsättning för att kunna driva en egen rättvis skatte- och fördelningspolitik!

Vad gäller Ditt förslag om en tusenlapp i extra barnbidrag så är det ett inte bara dåligt utan uruselt förslag. Varför skall höginkomsttagare överhuvudtaget erhålla barnbidrag? Behovsanpassa istället detta; höj det för människor med låga inkomster med en successiv minskning i takt med ökad inkomst!

Vad gäller det orättfärdiga jobbskatteavdraget så skall det slopas alternativt också tilldelas inte bara pensionärer utan också sjuka och arbetslösa, d.v.s alla. Det bästa är dock att ersätta det med progressivitet i skatteskalorna med högre skatteavdrag för låginkomsttagare än för höginkomsttagare. Detta skulle vara både anständigt och rättvist!